Könsnormer i skolan.
I min observation uppstod flera olika funderingar som rör könsroller.
Vid ett tillfälle behövde några elever rulla upp en stor snöboll för en backe.
Lärarna vände sig enbart till de äldre killarna och frågade om inte “du som är så stark kan ju hjälpa till”.
Lärarna vände sig enbart till de äldre killarna och frågade om inte “du som är så stark kan ju hjälpa till”.
Under en idrottslektion hamnade en pojke i en grupp med bara tjejer.
Han uttryckte stort missnöje och sa “Nej, jag hamnade bara med flickor!”.
När jag tog upp detta med personal så fick jag kommentaren “Men han är sån, det är hans attityd bara”.
Är det fortfarande ok?
Han uttryckte stort missnöje och sa “Nej, jag hamnade bara med flickor!”.
När jag tog upp detta med personal så fick jag kommentaren “Men han är sån, det är hans attityd bara”.
Är det fortfarande ok?
I.o.m mer genusforskning och fler debatter i TV och tidningar så riktas kritik mot de könsnormer som
finns i dag, att det faktiskt kan stjälpa mer än hjälpa.
finns i dag, att det faktiskt kan stjälpa mer än hjälpa.
Jag tänker då att de nämnda händelserna kan upprätthålla könsroller och könsnormer.
Varför ska pojkar växa upp och känna att de måste vara “starka” och varför är det allmänt ok att tjejers
egenskaper inte är lika bra som killars? I boken utvecklingspsykologi förklara behaviorismen könsroller
utifrån social inlärning där man beter sig efter hur andra beter sig - på så vis ser barnen hur kvinnor
respektive män agerar och förväntas agera.
Kan detta leda till att flickor och pojkar sätter olika krav på sig i skolan och presterar olika?
Hur ser ni på detta kring könsroller/normer?
egenskaper inte är lika bra som killars? I boken utvecklingspsykologi förklara behaviorismen könsroller
utifrån social inlärning där man beter sig efter hur andra beter sig - på så vis ser barnen hur kvinnor
respektive män agerar och förväntas agera.
Kan detta leda till att flickor och pojkar sätter olika krav på sig i skolan och presterar olika?
Hur ser ni på detta kring könsroller/normer?
Kan bara se tillbaks på min egen skolgång då det var mycket av samma mentalitet. Killar som sa olämpliga saker eller betedde sig illa fick hållas och blev aldrig tillrättavisade. Det kändes nästan som att lärarna valde att inte ta i problemen för att de dels inte ville ha mer jobb och dels hade någon form av konflikträdsla. Känns väldig tråkigt att utvecklingen inte gått mer framåt på 20år. Men med en sådan otillrättavisad mentalitet mot tjejer redan i skolåldern är det väl kanske inte så konstigt att MeToo kampanjen rullar för fullt :(
SvaraRaderamvh
Johan
Tack Johan för ditt svar!
RaderaDet är ingen lätt uppgift att veta hur man egentligen ska gå tillväga, men det positiva är att allt fler blir medvetna om det och kan börja reflektera över hur en faktiskt beter sig mot respektive kön. Bara en sån enkel sak som att man säger "vilken fin tröja du har Lisa" och "vad tuff tröja du har Nils" skapar en form av särskiljande.
Så himla bra att du uppmärksammar detta Teresa! Jag tror vi alla måste sluta normalisera allt och inse att det faktiskt är mycket vi gör och säger som inte är okej. Om vi byter ut tjejerna mot invandrare i situationen på gympan och killen skulle uttrycka missnöje mot att hamna i en grupp med dem, skulle förmodligen läraren ha gjort något, därför att det är mest normalt att man agerar vid ett sånt tillfälle. Däremot hör det inte till vanligheten att man agerar i en sådan situation som du beskriver om, därför att det är så djupt rotat i oss att tjejer är på ett sätt och killar är på ett sätt. Tänk om vi kunde lära alla elever att leka med alla och se varandra som jämlikar, där kön inte borde spela någon roll :)
SvaraRaderaExakt Linn! Hade det varit ok om eleven uttryckte sig så nedvärderat om barn med annan hudfärg eller liknande? Förhoppningsvis inte! Men där är vi långt ifrån färdiga med att faktiskt se varandra som jämställda.
RaderaDet är verkligen djupt rotat i oss och svårt att sätta fingret på hur det kommer sig.
Man kunde önska att man kan behandla alla lika, men då måste vi definiera vad "lika" betyder tänker jag. Vad är jämställt? OM det är så att pojkar generellt har en viss jargong och flickor en annan - då är det kanske bra att vara medveten om dessa och antingen fostra barnen i rätt riktning. Exempel: Om killar är i sin natur mer "bråkiga", "högljudda", "springiga" så kan det vara rimligt att se till så de blir mer medvetna om sin omgivning och dämpas lite? Om tjejer inte vågar "ta för sig" kanske det är viktigt att deras röster ska bli hörda? Här spånar jag rätt fritt.
Kloka ord Teresa! Jag tänker mig nog att jämlikt är när man blir behandlad lika, för varför är pojkar bråkiga? Och varför vågar inte flickor ta för sig? Någonstans har vi ju blivit formade så och vi blir ju alla en produkt av samhället. För kanske inte alls pojkar och flickor skulle agera så om de blev behandlade helt lika? Då måste man ju gå tillbaka till sig själv som vuxen och tänka på hur man är som förebild och hur man behandlar alla. Visst man kanske behöver dra det till ytterligheter för att det ska bli jämlikt, när redan pojk och flicka blivit produkten av samhället, men en dröm vore ju om alla tittar tillbaka på sig själva så att vi kan skapa en produkt som behandlar alla lika :) <3
RaderaBra reflekterat Teresa! Det är som Linn säger, mycket bra att du uppmärksammar detta. Jag känner igen detta från skoltiden också, fast från en tjejs perspektiv då jag var faktiskt jag var faktiskt en av dem. Detta pga att jag alltid har varit längst och "rejälast" utav klassens tjejer, och även många killar. Jag har alltid vart minst ett huvud längre än alla. Jag har alltid fått "rycka ut" i olika sammanhang eftersom jag vart störst av tjejerna, och jag tror jag tyckte om det om jag inte minns fel, haha!
SvaraRaderaKonstigt nog är det inte alltid så längre ........ Kan jag ha blivit lat och springer som Forrest Gump om jag får frågan? ;)
Tack för din kommentar Jenny och intressant att få höra utifrån hur du såg det eftersom du inte riktigt faller inom de typiska ramarna. Det är bra att du fick den tilltron Jenny! Utifrån det du säger fick du kanske mycket ansvar för du hade mer likheter med killarna och på så vis fått ta mer ansvar/fått rycka ut och lösa problemet?
RaderaJag tänker att även de tjejerna som inte har den manliga pondusen också ska känna att de har något att komma med. :)
Spännande inlägg som lyfter viktiga frågor! Jag själv har funderat mycket över matchokulturen och hur man skulle kunna lyfta detta inom skolan. Att dagens samhälle ser ut som det gör idag, med bland annat våld mot kvinnor och psykisk ohälsa (speciellt hos män) har mycket att göra med hur vi formas redan som väldigt unga och de krav vi har på oss att vara på ett visst sätt! Att killar "ska vara starka", och tjejer "ska sitta fint". Och för alla dessa personer som varken identifierar sig som kille eller tjej? Hur ska dom vara? Jag själv kan titta mycket på min egna uppväxt. Jag fick min ADHD diagnos så sent som när jag var 20. Jag tror att diagnosen kom så sent eftersom det var svårt att upptäcka. För som tjej är det inte accepterat att vara "vild och bråkig". Som Linn skriver ovan så måste vi sluta normalisera denna typ av kränkningar som du, Teresa, fick bevittna.
SvaraRaderaGod Jul!
Tack för din kommentar! Jag tänker att det skulle bli lugnare och lättare för alla om man såg personer för de individer de är och inte utifrån sina kön. Tänk så fel man kan tolka någon bara för att de råkar födas med ett kvinnligt kön men kanske inte ens identifieras med det. Könsnormer får mer och mer utrymme i skolverksamheten idag och vi är några av de som kan fortsätta föra in det i skolan.
Radera